På bättringsvägen

Idag var jag ute och sprang för första gången för i år faktiskt! Var riktigt taggad på det och det var lika härligt/hemskt som jag hade förväntat mig. I slutet av första kilometern började det bli riktigt jobbigt men sen släppte mjölksyran och jag kom in i "andra andningen", då var det bara att springa så långt mina ben orkade! ;)
Eftersom jag kände mig så pass pigg där jag hade tänkt att vända funderade jag över om jag skulle fortsätta varvet runt på ungefär 8 km. Kom dock på att jag troligen inte skulle hinna det eftersom jag måste plugga på prov, så därför vände jag och sprang tillbaka.

Tiden slutade på 30 min och sträckan var ca 5,5- 6 km och det är en väldigt bra tid för att var jag. Förra halvåret när jag sprang som mest, brukade en 5 km-runda ligga på ca 27-30 min. Den stora förbättringen tror jag beror på att jag äter mycket bättre nu än vad jag gjorde tidigare och där med återhämtar mig snabbare.

Största delen av förra året led jag av ätstörningar och även om jag inte ville inse det själv kom jag för ett tag sen på mig själv med att det jag höll på med inte var normalt. Det är svårt att ändra ett beteende som man har hållt på med så länge och att förbättra sitt självförtroende går inte över en dag. Jag har även idag fortfarande problem med det men det går bättre och bättre och jag har lärt mig att jag inte kan vara någon annan än den jag är. Jag kommer aldrig att vara världens smalaste och när jag tänker efter var jag inte lyckligare då än vad jag är nu. Snarare tvärtom. Så länge jag är vältränad mår jag bra.

 Att hela tiden få ångest över det man äter och de gångerna man missar ett träningspass, det är inte något liv.

Det jag oroar mig för idag är att människor inte tycker lika bra om mig nu som de kanske gjorde då. Att jag inte räcker till för att jag ser ut som jag gör. Jag vet att jag inte ska tänka så men ibland kommer tankarna automatiskt.

Den personen som jag tror har hjälpt mig mest med mitt självförtroende är min bästa vän, Lotta. Hon har alltid talat om för mig att jag är fin som jag är och att jag är cp när jag tackar nej till en glass. (haha)
Älskar dig jättemycket.

Ville bara dela med mig lite av mitt liv. Ni behöver inte bry er om ni inte vill, det är trots allt mina tankar i min blogg.

/LinLin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0